När jag ska börja förklara hur mycket jag älskar serien Parks and Recreation måste jag ha något att jämföra det med. Älskar jag serien mer än jag älskar ost? Ja. Älskar jag serien mer än jag älskar tacos? Ok, det där var en orättvis fråga. Men det är fair att säga att jag älskar serien så mycket att jag till och med döpt en av mina katter till en av karaktärerna.
I sex år, sju säsonger och 125 avsnitt har Parks and Rec fått mig att skratta så mycket att jag gråtit, och gråtit så mycket att jag skrattat. Till dig som sett serien vill jag bara gratulera till äran av att ha fått ta del av den här fantastiska serien. Till dig som inte sett serien vill jag gratulera till att du förhoppningsvis efter det här blogginlägget ska MED GLÄDJE vilja spendera 2750 timmar av ditt liv på den här serien.
Vad är då med Parks and Rec som gör den till den bästa komediserien någonsin? För det första finns det inte en enda dålig karaktär. De flesta serier har oftast en eller flera karaktärer som är irriterande, tråkiga eller som inte fyller någon som helst funktion. I Parks and Rec är det precis alla karaktärer som tillsammans lyfter serien och gör den så fantastisk. Jag vill dock främst lägga fokus på huvudrollen Leslie Knope, spelad av Amy Poehler som även är producent för serien.
Det finns säkerligen redan tiotals listor på internet med anledningar till varför man bör älska Leslie Knope annars är man ett stupid fartface. Jag tänkte lista mina anledningar. För det första krossar Leslie totalt den tyvärr väldigt vanliga bilden av kvinnor som tråkiga. Hon är en hysteriskt rolig person med många oförglömliga citat bakom sig.
För det andra bevisar Leslie gång på gång att kvinnlig vänskap är det finaste som finns. Hur många gånger har vi inte hört skämten om att kvinnor inte kan vara i majoritet i styrelser för att de bara skulle bråka och tjafsa med varandra och inte få något gjort? I Parks and Rec finns det ingen osämja eller skitsnack mellan kvinnorna och Leslie är en otroligt kärleksfull person som visar gärna sin kärlek till sina vänner.
photobucket
Det är så sällan kvinnlig vänskap porträtteras såhär i filmer och tv-serier. Visst är kvinnor mer kärleksfulla mot varandra än män är, men tv-serier ger ofta bilden av att kvinnor ska vara varandras rivaler och de visar aldrig sin kärlek till sina vänner på samma intensiva sätt som Leslie gör. Hon älskar dem så mycket att hon till och med har gjort en dag bara för att hylla dem!
Förutom Leslies kärlek till sina vänner älskar hon kvinnor överlag. Allt hon gör genomsyras av girlpower och hyllningar till kvinnor, inklusive Leslie själv. Tredje anledningen till att älska Parks and Rec är på grund av att kvinnor lyfts upp så mycket mer än de brukar göra.
För det fjärde har Leslie en fantastisk drivkraft och har hon bestämt sig för att genomföra något så gör hon det, mot alla odds. Hennes drömmar och mål är inspirerande och hon låter ingenting stå i vägen för henne.
Jag har tappat räkningen på alla serier jag sett som består av homofobi, transfobi, rasism, fatshaming, slutshaming, bara vita etc etc. Ni vet, de klassiska komediserierna med Sköna Snubbar™ i alla huvudroller. Parks and Rec bryter mot normer på flera sätt, och inte ens på ett sådant sätt att det blir påtagligt eller känns konstigt, det är först när man analyserar på vilket sätt Parks and Rec skiljer sig från mängden som man förstår vad det är som gör det. Jag är så fruktansvärt trött på alla skitserier vars humor går ut på att skämta på utsatta gruppers bekostnad och på att folk tycker att man inte ska ta det på så stort allvar för att det BARA ÄR EN TV-SERIE. Guess what, det är väldigt svårt att ta av sig genusglasögonen när de väl är på och låta sig inbillas att vi inte påverkas av det vi tittar på. Dessutom är det galet privilegierat att kunna säga att det som händer i tv-serier och hur personer skildras inte har någon verklighetsförankring.
Om inte Leslie Knope har fått er att förstå varför ni borde se Parks and Recreation kommer här ett axplock av mina favoritcitat under seriens gång.
Andy Dwyer
April Ludgate
Ron Swanson
Tom Haverford
Sedan får vi absolut inte glömma divan Donna Meagle, spelad av Retta (som är en sån jävla cool skådis och komiker att hon liksom bara är känd för ETT namn). Av alla karaktärer kanske Donna betyder mest. Ni vet i serier där tjocka alltid är avvikande och lite av ett skämt, att det deras övervikt görs till något att skoja om och håna? Det är få serier där tjocka medverkar där det inte görs till en grej att de är tjocka. Parks and Rec hör till en av de få serier där fatshaming inte existerar. Hon är även tillsammans med Tom en av de ickevita vilket är väldigt viktigt. Dessutom är hon en karlmagnet som kan få vem hon vill utan att det görs en grej av att de hon dejtar är snyggare/smalare än Donna själv.
Jag blir så glad när jag tänker på hur bra den här serien är på många sätt som andra serier verkligen suger på. Serien bryter mot normer som inte ens är så uppenbara för vanliga människor. När Donna och Tom har sin årliga TREAT YO SELF!-dag, som handlar om att de går och shoppar tillsammans och uppmuntrar varandra att treata sig själva med diverse saker som de kanske inte hade köpt annars, är det ingen som anklagar eller hintar om att Tom skulle vara bög. För ärligt nu, hur ofta ses inte en shoppingälskande man som homosexuell egentligen?
tumblr
tumblr
För att inte tala om seriens otroligt sunda inställning till träning.
Här är lite gifar som beskriver min känsla exakt varje gång en ny säsong av Parks and Rec har premiär:
Och min exakta känsla när jag hade sett det sista avsnittet någonsin:
So there you have it. Alla anledningar till att titta på och älska Parks and Recreation. Jag är inte så avundsjuk på någon som jag är på alla som inte har sett serien och nu får chansen att se allting från början. Jag tror att jag också ska göra det. För tredje gången. Varför? Därför
https://www.youtube.com/watch?v=h-PUW6y4F6c
SvaraRadera