måndag 27 januari 2014

Nu får det fan vara nog

Jag lägger ner så jävla mycket tid med att läsa och skriva om feminism, jämställdhet, genus, antirasism, klasskamp och många andra samhällsfrågor som jag tycker är så viktiga att lyfta fram. Jag anser att om vi ökar medvetenheten om olika samhällsstrukturer kommer vi att kunna arbeta mer med att förbättra dessa och därmed låta alla människor leva utan förtryck, hat, hot och förutfattade meningar. Jag vill tillägna mitt liv till att göra den här världen en bättre plats att leva på för alla människor och jag vill leva i ett samhälle fritt från förtryck.

Jag möter motstånd i princip varje dag. Allt från kvinnohatande sverigedemokrater som skriver att jag är en ful kommunistsubba som ingen ens vill våldta, till vita vänstersnubbar som förminskar den feministiska kampen genom att påstå att klassperspektivet är det som är viktigast och att de minsann "också har det jobbigt". Vissa dagar är jag bra på att ta skiten, då tänker jag att det är ett bevis för att det jag gör är viktigt och att det behövs, men andra dagar känner jag för att ge upp eftersom att jag fylls av en känsla av att vad jag än gör, hur mycket jag än gör och hur jag än gör det, så kommer det aldrig vara nog.

Så loggar jag in på Facebook. Där jag tar för givet att jag ska ha min trygghetszon eftersom att jag har mina vänner här, många med samma värderingar som mig och även om jag startar och deltar i diskussioner här ibland och folk är av olika uppfattningar är språket hundra gånger bättre än ute på det övriga internet.

Men jag har ett problem. Min feed fylls av "Förnamn Efternamn gillar det här inlägget" följt av bilder som hånar, häcklar och objektifierar kvinnor, bilder som föreställer "skojiga rasistiska skämt", bilder som genomsyras av transfobi och homofobi och annat som är avvikande från normen som är så himla kuligt att skoja om. "Man får inte skämta om någonting i det här landet längre" sägs det och ptja, får och får får ni väl, men måste ni? Jag kan personligen tycka att man får skämta om allting, men man ska tänka på vem som skrattar och varför. Och genom att dela och gilla dessa bilder reproducerar ni stereotyper och studier visar att t.ex sexistiska skämt ökar diskriminering (läs gärna:http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/sexistiska-skamt-okar-diskriminering/). Jag är fullkomligt övertygad om att detta även gäller andra grupper i samhället som ständigt får vara andras slagpåse för något som "bara är ett skämt ju".

Försök ta till er det här. Ni behöver inte vara för jämställdhet, jämlikhet eller antirasism, det är bara min stora önskan eftersom att det är common sense, men att kämpa för det som jag gör skadar inte en jävel, medan kvinnohat, klassklyftor och rasism har förödande konsekvenser för människor.

Det finns massor att läsa om det här och jag kan inte vara allas lärare, jag vill bara att ni tänker efter för just nu är jag jävligt trött på att ständigt få möta motstånd i kampen för ett bättre samhälle för alla.