Hela poängen med blogginlägget är att basha feminismen som är roten till allt ont och som bidrar till att män som grupp är utsatt. I inlägget står det att misandri, alltså mansförakt, i medier är accepterat och det visar sig genom krönikor och debattartiklar där kvinnor med makt får sprida sitt hat skriva att de hatar män. Det står även att många viktiga frågor görs till kvinnofrågor trots att de statistiskt sett drabbar män mer än kvinnor. Exempel som inlägget ger är näthat, partnervåld och psykisk ohälsa. Detta går egentligen att diskutera i det oändliga men självklart ligger det en sanning bakom påståendet. Jag skulle aldrig förneka att män drabbas av näthat, partnervåld och psykisk ohälsa eller att det är ickeproblem som ska viftas bort. Men låt oss gå igenom och generalisera hur dessa utsattheter ter sig i uttryck hos både män och kvinnor. Vill innan bara påpeka att det är direkt farligt att komma med påståenden som "men jag gör så, alltså är det inte si" och på så sätt utgå från ett individperspektiv när jag nu ska skriva om hur det är strukturellt.
Näthat drabbar både män och kvinnor och jag känner nog ingen feminist som heller förnekar att detta även drabbar män. När människor kan ta skydd bakom en skärm kan de allra vidrigaste sakerna yttras utan konsekvenser, och det utnyttjas till fullt både från män och kvinnor, mot män och kvinnor. Hur detta yttrar sig ser dock olika ut. Det är sällan varken en man eller en kvinna utsätter en annan man för hot om sexuellt våld. Män kan hota andra män om fysiskt våld (manligt med våld vet vi ju) men även förolämpa män på det värsta tänkbara sättet, nämligen att antingen anspela på att män är kvinnor (fjollor, kärringar) eller homosexuella (jävla bög). Både män och kvinnor utsätter kvinnor för könsbundna kränkningar (fitta, hora, slampa) och kvinnor utsätts i alldeles för hög grad av hot om sexuellt våld av män. Jag vet inte hur det är med er men jag blir hellre kallad för en dum jävla kärring än att få hot om sexualiserat våld. Jag är inte rädd för att bli sedd som en dum kärring, men jag är rädd för att bli våldtagen och jag känner ingen kvinna som inte är det. Därför får näthatet som drabbar både män och kvinnor värst konsekvenser när det drabbar kvinnor. Sen går det att diskutera patriarkala värderingar som säger att män ska kunna ta lite skit och får väl för FAN TUFFA TILL SIG OCH VISA ATT DE ÄR MÄN! men det känns lite väl.
Partnervåld (i samkönade relationer) drabbar både män och kvinnor och inte heller här känner jag någon feminist som förnekar att detta drabbar män också. Problemet med våld i nära relationer är många avgränsar våldet till något fysiskt. Slag, knuffar, sparkar, att bli fasthållen. Men våld är så mycket mer än det. Våld är begränsande av handlingsutrymme skriver Fanny Åström och det är även därifrån följande bild är lånad.
När vi analyserar våld i nära relationer som enligt inlägget om internationella mansdagen statistiskt sätt drabbar män mer än kvinnor måste vi prata om mer än bara det fysiska våldet. Lady Dahmer (ja guuud vilka legitima källor jag använder mig av som länkar till dessa PARTISKA EXTREMA RABIESFEMINISTERNA!!!! men fucking deal with it) har skrivit bra om mäns våld vs. kvinnors våld och jag vill än en gång påstå att det knappast är feminister som vill tysta ner män som drabbats av våld, utan snarare patriarkala värderingar som innebär att en riktig man ska kunna försvara sig, inte ta någon skit och FRAMFÖRALLT inte bli sårad och visa känslor när han utsätts för verbala kränkningar av en jävla tjej?! Kvinnor som utsätts för våld av män bemöts ofta med reaktioner från omgivningen som "men varför lämnar du inte bara honom?" och män som utsätts för våld av kvinnor bemöts ofta med skuld och skam eftersom att han inte lever upp till den manliga rollen han blivit tillskriven på grund av sitt kön.
Psykisk ohälsa drabbar både män och kvinnor och SURPRISE SURPRISE, ingen feminist jag känner förnekar det. Tvärtom känns det nästan som att det är insatta feminister som VET OM att psykisk ohälsa är något som pojkar och män mer ofta lider av än flickor kvinnor. Däremot är feministerna och antifeministernas analys om varför det är som det är liiiiite olik varandra. Psykisk ohälsa kan nog generellt ses som en av vår tids värsta folksjukdomar och det är rent utsagt FÖRJÄVLIGT att psykvården inte har kommit längre och är så förbannad dålig som den är idag OCH FORTFARANDE ÄR PSYKISK OHÄLSA TABUBELAGT FAST SÅ MÅNGA MÄNNISKOR MÅR SÅ JÄVLA KASST?!? Men låt oss sätta på genusglasögonen och göra en liten analys som inte handlar om att män mår dåligt för att feminister är dumma och taskiga mot dem. Jag tror att pojkar och män inte ges utrymme att prata om sin psykiska ohälsa på samma sätt flickor och kvinnor. Psykisk ohälsa må vara tabubelagt men det är mer tabubelagt för män att må dåligt än det är för kvinnor. Återigen, en man som mår dåligt och därmed inte lever upp till mansrollen som stark och känslokall = en svag man = inte en riktig man. Att inte bli sedd som en riktig man är nog det värsta som kan hända en man enligt patriarkala värderingar (ni vet det här med att det alltid är lite mer ok för en flicka att vara en pojkflicka än för en pojke att vara en flickpojke) och vad händer då? Jo, män pratar inte om sin psykiska ohälsa. Att inte prata och/eller få hjälp tror jag är anledningen till att män mer ofta än kvinnor tar sitt eget liv. Även om kvinnor inte söker professionell hjälp har kvinnor mer ofta än män nära vänskapsrelationer där de kan prata om hur de mår. En kvinna som mår dåligt är nämligen inte en sämre kvinna, men en man som mår dåligt är en sämre man. När jag har pratat med ett par nära manliga vänner som efter ett bra tag vågat erkänna att de lider av psykisk ohälsa, har de alla sagt samma sak efteråt. Att jag är den enda de har berättat för och att de aldrig skulle kunna tänka sig att ta upp det (i alla fall på samma öppna sätt) med sina nära manliga vänner. Patriarkatets eller feministers fel? Bonusfråga: Är det feministiskt eller patriarkalt att säga "man up!"? Bonuslänk: Var femte man utan nära vän
Inlägget om Internationella Mansdagen gör inte samma analys om manlighet som den jag har beskrivit i alla tre punkter här. Enligt inlägget är det otroligt viktigt för pojkar att växa upp med bra manliga förebilder och tydligen kan män som tror att manlighet är något dåligt aldrig bli bra förebilder. Den analysen gör mig väldigt ledsen. För manlighet är problematiskt. Manlighet är att vara stark och logisk och trots att det är absolut inte är något fel på att vara stark och logisk, så måste män ges utrymme att få vara starka och irrationella OCKSÅ. På samma sätt är det inte fel för kvinnor att inneha kvinnliga attribut som mjukhet och känslosamma, men de måste även få vara starka och hårda utan att ses som hot mot män som måste tryckas ner igen.
Hela jävla målet med feminismen är att vi alla oavsett könsidentitet ska kunna leva som människor som tillåts visa sidor som är ickenormativa utan att bli skammade, skuldbelagda, hånade och hatade. Jag kan inte förstå hur människor år tvåtusenfuckingfjorton fortfarande kan missa den analysen och klandra feminister för mäns utsatthet. Det är fan i mig helt obegripligt.
Avslutar detta inlägg med den bästa tweeten jag läst idag och så vill jag be om ursäkt för att detta inlägg är väldigt cis- och heteronormativt.
Rubriken är sarkatisk och syftar till att förklara fenomenet med män som ska förklara hur något faktiskt ligger till (mansplaining), som i det här fallet om mäns utsatthet.
