Igår delade jag ett Youtubeklipp på min
Facebook som heter 10 hours of walking in NYC as a woman och som visar
på den dagliga objektifieringen och sexualiseringen av kvinnor. Se den gärna
innan ni läser vidare! Efter att jag postat klippet fick jag en kommentar som löd "How you doing?" Och "Have a nice
evening!" Kan väl knappast räknas som "Verbal abuse"? som
hittills fått fyra likes. Alla av män, förstås. När kvinnor pratar om till
exempel olika sätt som män objektifierar kvinnor går män ofta in i en
försvarsposition, som automatiskt förminskar kvinnors upplevelser, genom
att säga typ ”men JAG menar inte si när jag säger så” eller ”det där är väl
inte så farligt?” eller något annat som indirekt implicerar på att kvinnor
reaktioner, känslor och tankar kring något inte är befogade.
Jag beskyller varken personen som skrev kommentaren eller de som gillat den för att vara äckliga förtryckande kvinnohatande mansgrisar, för jag förstår att vid första anblick är det fullt rimligt att anta att ett ”Hej, hur mår du?” av en främling bara är välmenande och harmlöst. Men i ett vidare perspektiv kan vi se att alla dessa välmenande och harmlösa kommentarer är av samma skrot och korn som de som direkt objektifierar genom att handla om utseende eller sexuell anspelning. Innan jag hade hunnit bemöta kommentaren kom världens bästa långa pedagogiska svar som jag vill citera en del ur:
”Det handlar inte om vad du säger lika mycket som varför du gör det. Om en okänd kille tar verbal kontakt med en tjej på gatan har det till största sannolikhet med att han undermedvetet anser sig ha rätt till att döma hennes utseende och kön, och självklart handlar det om ett chanstagande till att kanske vinna någonting sexuellt på kontakttagandet, om så bara bekräftelse”
Det är precis så det är och när kvinnor, som är de som drabbas av detta, pratar om sina upplevelser kring objektifieringen de drabbas av från främlingar, bör män absolut inte ta sig tolkningsföreträde och hävda problemet inte är så stort eller att ALLA MÄN GÖR FAKTISKT INTE SÅ!!!
Jag brukar skämtsamt säga att det är tur att jag är tjock och ful för det här problemet drabbar inte mig i samma utsträckning som det gör med många andra kvinnor som ses som attraktiva inom samhällets normer. Jag har privilegiet att sällan vara rädd och orolig för kontaktsökande män och jag kan nog på ena handens fingrar räkna hur många gånger det hänt att främmande män sökt kontakt med mig när jag gått ute själv nattetid, medan för alldeles för många kvinnor kan de räkna samma antal kontaktsökande bara på en kväll. Men det vore ju jättekonstigt om jag utgick från mig själv och påstod att eftersom att jag sällan har upplevt det, så kan det inte vara ett stort problem för kvinnor som grupp heller. Däremot kan jag prata om min upplevelse på individnivå genom att jag vet exakt hur den där isande känslan i magen känns när jag går hem från krogen, kanske lite för full för att kunna försvara mig OM något händer, och jag möter en främmande man på en plats som inte är upplyst och han tittar på mig och säger någonting till mig. Jag har kanske inte upplevt den lika mycket som andra kvinnor men jag går verkligen sönder när jag tänker på hur ofta kvinnor måste stå ut med den känslan i magen och gå hem med hjärtat i halsgropen.
Det är lätt att säga oskyldiga komplimanger och renodlade sexuella övergrepp inte alls har med varandra att göra och HUR KAN JAG JÄMFÖRA FINA KILLAR SOM SÄGER SNÄLLA SAKER TILL SÖTA TJEJER MED VÅLDTÄKTSMÄN VAVAVA?! men sanningen är att båda två leds av samma princip och det är att kvinnor inte respekteras nog att ses som människor, subjekt, utan som objekt vars kroppar är till för allmänheten att kommentera, närma sig och förgripa sig på. Ingen vill vara varken offer eller förövare, men verkligheten ser annorlunda ut och vi måste öppna ögonen för det faktumet för att kunna göra en förändring.
Jag beskyller varken personen som skrev kommentaren eller de som gillat den för att vara äckliga förtryckande kvinnohatande mansgrisar, för jag förstår att vid första anblick är det fullt rimligt att anta att ett ”Hej, hur mår du?” av en främling bara är välmenande och harmlöst. Men i ett vidare perspektiv kan vi se att alla dessa välmenande och harmlösa kommentarer är av samma skrot och korn som de som direkt objektifierar genom att handla om utseende eller sexuell anspelning. Innan jag hade hunnit bemöta kommentaren kom världens bästa långa pedagogiska svar som jag vill citera en del ur:
”Det handlar inte om vad du säger lika mycket som varför du gör det. Om en okänd kille tar verbal kontakt med en tjej på gatan har det till största sannolikhet med att han undermedvetet anser sig ha rätt till att döma hennes utseende och kön, och självklart handlar det om ett chanstagande till att kanske vinna någonting sexuellt på kontakttagandet, om så bara bekräftelse”
Det är precis så det är och när kvinnor, som är de som drabbas av detta, pratar om sina upplevelser kring objektifieringen de drabbas av från främlingar, bör män absolut inte ta sig tolkningsföreträde och hävda problemet inte är så stort eller att ALLA MÄN GÖR FAKTISKT INTE SÅ!!!
Jag brukar skämtsamt säga att det är tur att jag är tjock och ful för det här problemet drabbar inte mig i samma utsträckning som det gör med många andra kvinnor som ses som attraktiva inom samhällets normer. Jag har privilegiet att sällan vara rädd och orolig för kontaktsökande män och jag kan nog på ena handens fingrar räkna hur många gånger det hänt att främmande män sökt kontakt med mig när jag gått ute själv nattetid, medan för alldeles för många kvinnor kan de räkna samma antal kontaktsökande bara på en kväll. Men det vore ju jättekonstigt om jag utgick från mig själv och påstod att eftersom att jag sällan har upplevt det, så kan det inte vara ett stort problem för kvinnor som grupp heller. Däremot kan jag prata om min upplevelse på individnivå genom att jag vet exakt hur den där isande känslan i magen känns när jag går hem från krogen, kanske lite för full för att kunna försvara mig OM något händer, och jag möter en främmande man på en plats som inte är upplyst och han tittar på mig och säger någonting till mig. Jag har kanske inte upplevt den lika mycket som andra kvinnor men jag går verkligen sönder när jag tänker på hur ofta kvinnor måste stå ut med den känslan i magen och gå hem med hjärtat i halsgropen.
Det är lätt att säga oskyldiga komplimanger och renodlade sexuella övergrepp inte alls har med varandra att göra och HUR KAN JAG JÄMFÖRA FINA KILLAR SOM SÄGER SNÄLLA SAKER TILL SÖTA TJEJER MED VÅLDTÄKTSMÄN VAVAVA?! men sanningen är att båda två leds av samma princip och det är att kvinnor inte respekteras nog att ses som människor, subjekt, utan som objekt vars kroppar är till för allmänheten att kommentera, närma sig och förgripa sig på. Ingen vill vara varken offer eller förövare, men verkligheten ser annorlunda ut och vi måste öppna ögonen för det faktumet för att kunna göra en förändring.
Bild härifrån
